Politiska vitsar och skämt

Här samlar jag skämt på bekostnad av svenska politiker.

riksdagsval

En miljöpartist hade precis varit med om en hemsk trafikolycka. Mirakulöst nog hade hon klarat sig utan att få så mycket som en skråma.
– Herregud, sa polisen som anlände till platsen. Din bil är ju helt kraschad Är allt bra med dig?
– Jadå, jag mår bara bra.
– Men hur i hela friden gick detta till?
– Jo det var så konstigt. Jag körde längs vägen när det helt plötsligt, från ingenstans, dök upp ett träd framför bilen. Jag svängde till höger, och där var det ett träd till Jag svängde till vänster och där var ett träd igen Då svängde jag till höger och där var ett till träd Jag svängde till vänster och där var ett träd
– Ursäkta mig, avbröt polisen. Det finns inte ett träd så långt ögat kan se längs den här vägen. Det var din Wunderbaum som gungade fram och tillbaka. Att ni miljöpartister ska vara så rädda för att köra på träd.

I politik är de nollor som står främst farligast, men inom ekonomi är de nollor som står sist det.

Centerpartiet minskar. Det är nästan en avLööfning.

– Varför klär sig en del moderater så gammaldags?
– Vill visa att de moderatar!

– Vad ska du bli när du blir stor?
– Vet inte. Jag bara ändrar mig hela tiden.
– Då ska du nog bli politiker.

I riksdagen:
– Vad pratar han om?
– Vet inte. Han har hållit på i 20 minuter, men har ännu inte sagt vad saken egentligen gäller.

Det var valsöndag och för sossarna i den lilla valkretsen på landsbygden var varenda röst viktig för att dom skulle kunna behålla mandatet. Stor var därför förvåningen när tiden för stängningsdags närmade sig i vallokalen och en av ortens allra aktivaste sossar ännu inte kommit för att rösta. Man ringde hem till honom och frågade frun var han höll hus.
– Han är ute och metar, sa frun.
– Metar, en sån här dag? Vet han inte vad det gäller? Vi ska vrida öronen av honom när han kommer i land.
Sossen kom inte till lokalen förrän en halvtimme efter stängningsdags.
– Jag fick motorstopp på snurran, urskuldrade han sig.
– Motorstopp och motorstopp, hur fan kan man ge sig till att åka ut och meta en sån här dag? Nu kanske du äventyrar hela mandatet.
– Det tror jag inte, sa sossen och flinade. Jag hade två folkpartister och tre moderater med mig i båten!

Det stod en grabb och sålde tidningar utanför stadshuset.
– Extra! Extra!, ropade han. Läs allt om skandalen. Två kommunpolitiker grundlurade!
En man som kom ut från stadshuset gick fram till pojken, köpte en tidning och satte sig ner och läste. – Hördu, grabben, protesterade han ett par minuter senare, det står ingenting här om att två kommunalpolitiker skulle ha blivit bedragna. Extra! Extra! ropade pojken. Tre kommunpolitiker grundlurade!

Miljöpartiets språkrör hävdade i april en gång att klimatuppvärmningen nu verkligen var på gång. Sedan kom de på att det bara handlade om att en årstid som kallas för våren hade anlänt.

Statistiken säger att 85 procent av svenskarna inte tror på klimatuppvärmningen. De övriga 15 procenten är politiker.

Enligt klimatexperterna kommer världshaven i kölvattnet av jordens uppvärmning att stiga en och en halv meter. Det betyder att kortväxta som sossen Leif Pagrotsky kommer att drunkna.

Riksdagsmannen:
– Vi måste spara! Kosta vad det kosta vill.

Varför inte adla Gudrun Schyman? Gudrun af Schyman.

LO-basen Wanja förtjänade sitt efternamn redan som barn då hon fick hämta ved till spisen:
– Wanja, Wed-in!

När det började bli alltför gott om rovdjur fanns det till slut inte plats för alla björnar som hade fångats för att de höll sig för nära bebyggda trakter. Som ett experiment placerades en av björnarna på jordbruksdepartementet. Björnen trivdes mycket bra och la på hullet. Efter några veckor flyttades björnen till djurparken. En gammal björnkompis undrade varför de plötsligt hade fattat det nya beslutet i departementet. Björnen förklarade:
– Varje dag åt jag upp en av departementets tjänstemän. Ingen märkte något. Men så en dag råkade jag mumsa i mig departementets städhjälp, och då var det kört…

Så var det politikern som skulle stifta en lag om något men hade svårt att få den lagom.

Programledaren i TV till en gäst:
– Vi har några få minuter kvar. Skulle statsrådet kortfattat vilja ge oss en aning om vad ni svamlat om den sista timmen?

Två riksdagmän satt och resonerade.
– Vad sa du egentligen i lokaliseringsfrågan?
– Ingenting.
– Nej, det är klart. Men hur la du orden?

– Varför slutade statsminister Ingvar Carlsson att spela fotboll?
– Varje gång han nickade blev han avblåst för hög spark!

– Varför är Mona Sahlin inte lika populär som förr?
– Hon är inte lika mån om att måna om de fattiga nu för tiden.

Riksdagsman Larsson från Vänstern träffar biskopen och de diskuterar tillvarons väsentligheter.
– Ett faktum är att om du går ut i regnet och vänder ansiktet mot skyn så kommer du att få en sanningens uppenbarelse, säger biskopen.
Larsson blir nyfiken och följer rådet. Men återvänder besviken.
– Jag stod där och regnet rann innanför kragen. Jag kände mig faktiskt som en idiot!
– Ja, se där, säger biskopen.

Roslagsgubben Petterson hade bestämt sig för att se riksdagshuset. Han lastade cykeln i båten och for till stan. Vid skeppsbron steg han iland och cyklade mot riksdagshuset. Här klev han av cykeln och parkerade den mot väggen. En vaktmästare tyckte inte om detta och sa:
– Här får ni inte ställa cykeln!
– Varför inte?
– Här går ju riksdagsledamöterna in!
– Det gör inget, sa Petterson, jag har låst den.

På ett valmöte fick den socialdemokratiske talaren den ena förolämpningen efter den andra från en dam i publiken. Hon avslutade sin salva med:
– Allting i det här landet går åt helsike, och det är socialdemokraternas fel!
– Nej, men hör nu, lilla fröken.
– Jag är ingen fröken!
– Och det är också socialdemokraternas fel?

Socialdemokraten Kjell-Olof Feldt satt för en del år sedan och snackade internatiotiella frågor med en schweizisk kollega. De kom in på försvarsfrågor och Feldt sa lite undrande:
– Jag visste faktiskt inte att ni hade en marinminister? Vad ska ni med en sådan till i Schweiz, där finns väl knappast något vatten?
– Vad ska ni med en finansminister till i Sverige?

Det stod en grabb och sålde tidningar utanför stadshuset. ”Extra! Extra!”, ropade han. ”Läs allt om skandalen. Två kommunpolitiker grundlurade!” En man som kom ut från stadshuset gick fram till pojken, köpte en tidning och satte sig ner och läste. ”Hördu, grabben”, protesterade han ett par minuter senare, ”det står ingenting här om att två kommunalpolitiker skulle ha blivit bedragna.” ”Extra! Extra!” ropade pojken. ”Tre kommunpolitiker grundlurade!”

Göran Persson var en svensk statsminister av stora mått. När han skulle åka flygplan bad han därför sin norska sekreterare att beställa två platser så att hans kulle får mer utrymme. När sekreteraren hade gjort det sa hon glatt:
– Du hade tur, du fick två fönsterplatser!

Det var en liten pojke som behövde 100 kronor och han bad till Gud i två veckor för att få hundralappen, men inget hände. Då bestämde han sig för att skriva ett brev till Gud för att efterfråga hundralappen. När postverket skulle sortera pojkens brev som var adresserat till ’Gud, Sverige’ bestämde de för att leverera det till statsminister Göran Persson. Statsministern blev imponerad, rörd och underhållen av pojkens brev. Han sa åt sin sekreterare att skicka en tjugolapp till pojken. Statsministern tyckte att det borde vara mycket pengar för den lille pojken. Pojken blev glad över att få pengar från Gud, så han satte sig ner för att skriva ett tackbrev som löd:
– Kära Gud, tack för att du skickade pengarna till mig. Emellertid så märkte jag att du av någon anledning sände det via Stockholm, och som vanligt så drog de djävlarna av 80%!

Efter mikrokirurgernas konferens i New York satt de ledande kirurgerna och drack. När de blev aspackade började de tänka på sina största triumfer. Den första, en australiensisk kirurg berättade:
– Vi fick in en kille som klämde sig i en press vid ett tryckeri förra året. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger konstruerade en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut återgick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde fem personer arbetslösa.
– Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg. Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret. Vi konstruerade En ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa.
Den svenska kirurgen ville inte vara sämre:
– En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen till sjukhuset i en soppåse, släppte den på bordet och började jobba. Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en kropp. Armar på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man som heter Göran Persson och han gjorde ett helt djävla land utan arbete…

Göran Persson var i Washington och träffade Bill Clinton. Efter middagen sa Bill till Göran:
– Well Göran, jag vet inte hur smarta dina statsråd är, men mina är intelligenta och kloka.
– Hur vet du det? frågade Göran.
– Åh, det är enkelt, sa Bill. De måste alla besvara en fråga som jag ställer innan de blir mina medarbetare. Nu ska du få se! Han ringde ett telefonsamtal och strax dök Madeleine Albright upp.
– Säg mig Madeleine, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
– Oh, så lätt Mr. President, sa Madeleine, det är jag!
– Rätt svar, Madeleine, sa Clinton.
Göran Persson stod imponerad bredvid. När Persson kom tillbaka till Stockholm kallade han genast på finansminister Erik Åsbrink. Han sa:
– Erik, säg mig, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
Åsbrink funderade och funderade… men kunde inte komma på något svar.
– Kan jag inte få lite betänketid?
– Bara i 24 timmar annars får du avgå, sa Göran.
Erik Åsbrink och Ylva funderade och funderade. 23 timmar gick men Erik kom inte på vem det var. Till slut ringde han upp Björn Rosengren.
– Björn, sa han, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
– Enkelt, sa Björn, det är jag, Björn Rosengren!
– Du har rätt, sa Erik och gav sig iväg till Göran Persson. Han kom fram när det bara var några få minuter kvar.
– Göran, nu har jag svaret. Det är Björn Rosengren, sa han.
– Din idiot, sa Persson, det är Madeleine Albright!!!

Göran Persson är död och kommer till paradiset där han möts av S:t Per. S:t Per är lite förlägen men hälsar honom försiktigt välkommen.
– Tack! sade Göran. Jo, jag tänkte nog att jag skulle hamna här!
– Mjah, sade S:t Per. Du har ju på det stora hela uppfört Dig mycket anständigt och i betraktandet av Din barndom och så vidare så bestämde vi oss för att vi gärna ville ha Din själ här. Men förstår Du, vi har inte så mycket erfarenhet av framträdande vänstermän.
– Jaja, det blir bra. Sade Göran. Släpp in mig bara!
– Jamen, ser Du, sade S:t Per, det var lite konkurrens om att få tag i Dig.
Faktiskt blev vi tvungna att göra ett litet avtal med djävulen…
– AVTAL MED DJÄVULEN! utbrast Göran förskräckt.
– Det är inte så farligt, sade S:t Per, men han menade att de flesta av Dina vänner ändå bor hos honom, så vi avtalade att Du får lov att tillbringa ett dygn i Helvetet och ett i Himlen. Sedan får Du välja var Du vill vara resten av evigheten.
Göran protesterade en del men avtalet var på plats. Så S:t Per visade honom en hiss, de sade farväl och på återseende om ett dygn och Göran tryckte på ”Helvete”. Han körde nedåt mycket länge och hissen stannade vid en stor svart port. Han ringde på och ögonblickligen öppnade djävulen själv för att ta emot honom.
– Göran! Gamle vän, kom in! hälsade Satan och Göran steg på.
Här stod han då, på en gigantisk övertäckt golfbana. En massa av hans gamla regeringskamrater gick runt och spelade golf. Banan var perfekt. Det var mycket varmt men små lättklädda djävulspigor serverade kalla drinkar. Göran spelade hela dagen och på kvällen hade Erik Lallerstedt (som också hade dött tidigare) lagat en gigantisk buffé med massor av feta läckerheter. Innan Göran visste ordet av så var dygnet över och det var dags att åter åka till Himlen. Då han kom in i Himlen var han mycket eftertänksam men också här var han varmt välkommen. Han fick änglavingar och en harpa. Resten av dagen spatserade han från moln till moln och hörde fåglarna sjunga och åt friska frukter från träden. Senare åt han en lätt, god och kalorisnål middag. Han kände att det fortfarande kurrade lite i magen när han gick och lade sig. Det hade varit rätt tröttsamt att lyssna på harpspelet och han saknade sina gamla kamrater från partiet. Nästa morgon berättade han om sitt beslut för S:t Per, han skulle välja Helvetet. S:t Per försökte övertala honom att stanna men han var bestämd. Han ville tillbringa resten av evigheten med sina vänner. S:t Per gav upp och ledde honom till hissen. Då han åter ringde på den stora svarta porten var Satan lika snabb att öppna men nu var dock golfbanan borta och det enda som syntes var miljoner av människor som vred sig av plågor i den eviga skärselden.
– Men! sade Göran. Var är golfbanan, var är drinkarna, brudarna och maten?
– När Du var här var det valtider, sade Satan. Nu har Du röstat på oss…