Kommunistskämt

Kommunistskämt har ofta sitt ursprung i den forna Östeuropa när kommunisterna under perioden 1945-89 hade infört både diktatur och skadlig planekonomi. Att berätta kommunisthistorier blev en förbjuden folksport.

Det berättas att det ofta var det en kollega till någon som kom på ett skämt. En kamrat som berättade det vidare och slutligen nådde informationen Kommunistiska Partiets Centralkommitté som tog det på allvar och genomförde det.

Historiepoddens avsnitt ProLOLetariatets diktatur berättar de om kommunistskämten och drar även flera av vitsarna. Ett mycket skojigt avsnitt där vi också lär oss en del om kommunismens brott mot mänskliga rättigheter.

I koncentrationslägren Gulag var skämt på bekostnad av kommunismen och dess diktatur ett sätt att överleva rent mentalt. Risken att åka dit och bli avrättad för skämten var hög, så ofta numrerade fångarna sina kommunistskämt och sa bara numret på ett skämt som passade i sammanhanget. Det gällde då att dina medfångar visste vad exempelvis 73 var för skämt eller oneliner. Detta enligt en dokumentär jag såg på TV en gång.

Kommunistskämt - här med Gudrun Schyman och Absolut Avdrag.
Kommunistskämt – här med Gudrun Schyman och Absolut Avdrag.

Kommunistskämt

Vänsterpartiets förebild Lenin låg på dödsbädden och fick besök av en dödsängel. Den gav honom tre önskningar, som han sa sig tacksamt vilja få uppfyllda. Han sa:
-Jag vill att alla människor ska bli kloka, hederliga och kommunister.
Dödsängeln sa:
-Tyvärr kan jag inte uppfylla alla tre, då:
1) om en person är klok och en kommunist är han ej hederlig.
2) om personen är hederlig och en kommunist är han inte klok.
3) en klok och hederlig människa blir aldrig en kommunist.

– Varför var toalettpapperet så grovt i det kommunistiska DDR?
– Så att även den sista röven blir röd.

Planekonomi är en ekonomi där allt är inkluderat i planen utom ekonomin.

I planhushållningens och kommunismens Sovjet kom en man en dag in på det byråkratiska kontoret som ansvarade för fördelningen av vitvaror. Han hade sparat ihop till en tvättmaskin och ansökte nu om att få köpa en sådan. Den kommunistiske tjänstemannen svarade:
– Tvättmaskinen som du nu beställer kommer att levereras till dig om exakt tio år räknat från denna dag.
– Blir det på morgonen eller kvällen?
– Spelar det någon roll?
– Ja, rörmokaren har lovat att komma på morgonen.

Far och son åkte spårvagn i Moskva. Pojken frågade:
– Hur brett är Röda Torget?
– Ungefär 600 meter, svarade pappan.
– Och hur lång är Gorkijgatan?
– Cirka sex kilometer.
– Men hur lång är Sovjetregeringen?
– Det är en korkat ställd fråga som inte går att svara på, sa pappan irriterat.
Mitt emot dem i spårvagnen satt en gammal man. Han tittade försiktigt omkring sig och viskade sedan till pojken:
– Jo, det finns ett svar på den frågan. Jag är en och åttio. Och regeringen måste vara en och sextio eftersom den står mig ända hit upp, sa han och pekade på halsen…

Leonitz från Sovjetunionens underrättelsetjänst KGB hade äntligen fått en inbjudan till en diplomatmiddag där han skulle kunna skaffa sig många användbara kontakter. Men efter lite för mycket champagne blev han allt mer lullig och godmodig och valde att sätta sig bredvid en långbent storbystad blondin vid middagen. Medan de började med förrätten lät han sin hand glida upp längs hennes ena lår. Eftersom han inte stötte på något motstånd fortsatte han och lät sin hand nå ända upp till hennes troskant. Hans hjärta slog allt hårdare och hon skrev snabbt ned ett meddelande på en papperslapp som hon räckte över. Där stod:
Avslöja inte min förklädnad när du når fram till mina kulor.
Vladimir från T24.

När Fidel Castro kom till makten gick alla partimedlemmarna omkring i en buskig skepparkrans. De hade också vissa fördelar framför de andra medborgarna och fick bl.a. till skillnad från andra åka spårvagn. En morgon när konduktören som vanligt kontrollerade att bara partimedlemmar åkte med, steg en alldeles slätrakad ung man på.
– Partimedlem? Frågade konduktören.
Då drog den unge mannen ner gylfen och sade lågt:
– Secret Service.

En gång under det kalla kriget befann sig den sovjetiske utrikesministern Molotov i Washington för att leda nedrusningsförhandlingar med amerikanerna. I ett känsligt skede av samtalen talade han med Stalin i telefon och en ung reporter hörde hur Molotov hela tiden sa:
– Ja, kamrat Stalin. Javisst, kamrat Stalin.
Men plötsligt stelnade Molov, ställde sig rak i ryggen och sa med emfas:
– Nej, kamrat Stalin! Absolut inte, kamrat Stalin!
Och lika plötsligt återgick han sedan till att undergivet nästan viska:
– Ja, kamrat Stalin. Javisst, kamrat Stalin.
Häpen över att Molotov på detta vis vågat utmana självaste Stalin, gick den unge reportern fram till utrikesministern sedan denne avslutat samtalet.
– Ursäkta mig, herr utrikesminister, sa reportern försiktigt, men jag kunde inte undgå att höra att ni vid ett tillfälle sa: ”Nej, kamrat Stalin!”
Molotov såg kyligt på honom och sa:
– Ja, än sen då?
– Får jag bara fråga, sa reportern, vad det var ni diskuterade just då?
– Ja, det får du, sa Molotov. Kamrat Stalin frågade mig om det fanns något alls i det han just sagt som jag inte höll med om…

En högt uppsatt kommunistpolitiker besökte ett mentalsjukhus och blev visad runt av föreståndaren.
– Hur tar ni reda på vilka som är tillräckligt tokiga för att bli inlagda? frågade kommunisten.
– Vi fyller ett badkar med vatten och ger dem en tesked, en kopp och en spann och ber dem tömma karet, svarade föreståndaren.
– Aha! sa den kommunistiske politikern. Och de som är normala tar naturligtvis spannen, för det går snabbast.
– Nej. De som är normala drar ur proppen ur badkaret. Har ni förresten några önskemål, enkelrum eller tvåbädds?

President Carter var på besök i Moskva där kommunisten Kosygin hälsade honom välkommen. När de körde runt i staden meddelade Kosygin att han behövde gå på toaletten. De stannade till utanför ett stort palats och gick in. Mitt på golvet stod en bassäng med en stor fontän i mitten. I fönstren hängde sammetsgardiner. Kosygin gick fram till bassängen och ställde sig att kissa, tvättade händerna i fontänen och torkade därefter händerna på gardinerna. Carter följde hans exempel och sade:
– Det här var ju ett flott ställe!
– Ja, men nu sticker vi med en jäkla fart! Det här är nämligen den kinesiska ambassaden!

– Hur gjorde man för att fördubbla man priset på den kommunistiska bilen Trabant?
– Man tankade den!

– Jag skulle vilja köpa tidningen Pravda.
– Den finns inte längre. Den och kommunisterna är borta nu.
– Jag skulle vilja köpa tidningen Pravda.
– Den och kommunisterna är borta nu!!!
– Jag skulle vilja köpa tidningen Pravda.
– Den och kommunisterna är BORTA nu!!! Hör du inte vad jag säger?
– Jo, det är bara så underbart att höra dig säga att kommunismen är borta.

– Vad är det för likhet mellan Adam och Eva, och ett folket i kommuniststyrt land?
– Båda har ont om kläder, har bara ett äpple att äta, men får ändå höra att de lever i paradiset.

Den gamle kommunistledaren Breznjev dog och hamnade förstås i helvetet. Väl där nere hamnade han direkt på en rundvandring med djävulen för att få möjlighet att välja sitt eget straff. Han fick se hur Stalin kokades i olja och piskades på samma gång. I ett annat rum misshandlades Lenin av två jättelika gorillor. I det tredje rummet låg Chrustjev och älskade med Marilyn Monroe.
– Jag tror jag tar det här straffet.
– Det ska du få, sade djävulen. Men det är inte Chrustjevs straff, det är Marilyn Monroes!

Så var det Sovjetmedborgaren som skrek på offentlig plats:
– Sovjets parlament är en bunt idioter!!
Han fick tio års fängelse för att ha avslöjat något de styrande kommunisterna trodde var en statshemlighet.

Kommunist-läraren i Rumänien till en elev:
– Vem är din fader?
– Kamrat Nicholai Ceausescu.
– Bra, och din mor?
– Elena Ceausescu.
– Bra. Och vad vill du bli?
– Föräldralös.

Frimärket med kommunisternas store Ledare sålde dåligt. Det fastnade nämligen inte på breven. Orsaken var att folk spottade på framsidan istället.

– Varför är Ungern största landet i världen?
– Sovjet-kommunisterna var ju där i åratal utan att hitta ut.

Annons i en tidning i ett kommunistiskt land:
”Storstadsvilla bytes mot sovsäck i New York. Orsak: vilja till livsförbättring.”

En 1-maj-demonstration på 1930-talet. En grupp av gamla gubbar och tantar bär på en banderoll som säger:
”Vi tackar kamrat Stalin för vår lyckliga barndom!”
Det fanns nämligen ett sådant ganska populärt slagord på den här tiden. Folk som går förbi frågar dem:
– Är ni dumma eller? Stalin fanns ju inte när ni var barn.
– Ja, precis, svarar gamlingarna, och det tackar vi Stalin för.

Två kommunister samtalade:
– Har vi verkligen nått total kommunism nu?
– Nä det kommer att bli mycket värre.

När Stalin dog nekades han inträde till himlen, trots allt hade han ju tagit livet av över 20 miljoner människor. Stalin kom därför till helvetet istället. Ett par veckor senare dök det upp ett tiotal djävlar vid pärleporten till Himmelriket.
– Vad gör ni här, undrade sankte Pär.
– Stalin härjar i Helvetet nu, vi är de första flyktingarna därifrån.

Två kommunistiska soldater stod vid Berlin-buren under det kalla kriget.
– Tänker du det samma som jag?
– Ja det gör jag.
– Då måste jag gripa dig.

Det var under Breznevs terror som kommunistledaren meddelade att han hade en god och en dålig nyhet.
– Den dåliga nyheten är att vi under den kommande 5-årsperioden bara kommer att ha skit att äta. Den goda nyheten är att i vårt kommunistiska land så finns det massor med skit.

– Varför grävde man så mycket i det kommunistiska Östeuropa?
– Jo det var ett desperat försök att hitta och gå till djupet med kommunismens alla fel och brister.

Kommunistdiktatorn Stalin höll sammanträde med politbyrån, då någon plötsligt nös till och avbröt hans tal. Det blev tyst och alla väntade med fruktan vad som kommer att ske. Då frågade Stalin med en mörk röst:
– Vem var det? och ingen vågade svara.
Då gav Stalin order åt sina livvakter att skjuta alla som satt höger om honom.
– Vem var det som nös? frågade han igen, och eftersom han fortfarande inte fick något svar, beordrade Stalin skjuta alla som satt till vänster.
– Vem var det som nös?!! skrek han vansinnigt.
Den siste mannen som satt precis mitt emot honom reste upp sin darrande hand och sa tyst:
– Kamrat Stalin, det var jag.
– Jaså, det var ni… Prosit, kamrat!

Två skelett pratar:
– Vad dog du av?
– Svälten förra vintern när Stalin förbjud marknadskrafterna. Vad dog du av?
– Jag lever än…

I kommunistiska länder brukar Gud vara förbjuden, till exempel var det så i Sovjetunionen. Istället ska man säga saker som ”tack Stalin”. Men vad ska man då säga om Stalin dör? Jo, ”tack Gud”.

Den kommunistiska stormakten CCCP hade en tävling i bästa politiska vits. Förstapriset var 25 års fängelse i det ryska arbetslägret (fängelset) Gulag.

Man tillsatte en en marinminister i Tjeckoslovakien. Det kommunistiska Sovjets ledning trodde då att de blivit tokiga och påpekade försiktigt att de varken hade kust eller flotta. De svarade då:
– Än sen då, ni har ju justitieminister i Sovjet.

– Kan man bygga kommunism i öknen?
– Ja, men det är inte att rekommendera. Efter en tid tar nämligen sanden slut.

– Varför finns det inte tak över kommunistländernas dårhus?
– Det är svårt att sätta tak över ett helt land.

– Vad exakt är kommunism?
– Kommunismen är en lång och mödosam vandring från kapitalism till kapitalism.

Hört i en helt vanlig kommunistdiktatur:
– Haha, jag hörde just en sådan underbart rolig historia om vår store ledare!
– Nå låt höra!
– Aldrig! Jag dömde just en kille till fängelse för att ha berättat den!

En ryss och en amerikan jämför president Hoover med Stalin.
– Hoover lärde folk att inte dricka, sa amerikanen.
– Det är väl inget! Stalin lärde oss att inte äta.

Kommunism är som Tetris, så fort det kommer ett block med pengar så försvinner det.

– Vad kallas smarta personer i Kubas riksdag?
– Besökare!

Det var på den tiden när det fortfarande fanns ett kommunistiskt DDR (= Östtyskland). Två tyska killar stod och fiskade i en flod, den ene på DDR-sidan och den andre på BRD-sidan (Västtyskland). Han som stod på den kommunistiska DDR-sidan fick inget napp men han på BRD fick den ena fisken efter den andra. Till slut tröt tålamodet för DDR-killen och han sa:
– Varför får du så många och jag får ingen?
– Jo, ser du, här hos oss är det ingen som är rädd för att öppna käften.

Alla i Kubas och Nordkoreas försvar har numera skottsäkra västar. De styrande kommunisterna lovar pengarna tillbaka om västarna inte fungerar…

Kommunisten ville byta namn.
– Jag vill byta namn för alla hånar mig.
– Vad heter Ni?
– Tryggve Stalin.
– Och vad vill Ni byta till?
– Terje Stalin.

– Varför har hjärtsjuka i kommunistländer ofta ryggsäck på sig?
– Därför att kommunisttillverkade pacemakers drivs av kolkraft.

Kommunistpolitikern:
– Vi kommunister har så mycket potatis att vi skulle kunna göra en hög som räcker ända upp till Guds fötter.
Kommissarien:
– Men Gud är väl förbjuden?
Bonden:
– Och det finns ju ingen potatis…

En grupp arkeologer grävde fram en pyramid och fann en mumie därinne. Dock, kunde de inte avgöra vem denna mumie var. Då tillkallade man experter från Stalins underrättelsetjänst. Efter tre timmar inne i pyramiden kom de ut och sa:
– Det är Amenkhotepus XXII.
– Hur fick ni veta det?
– Han erkände, svarade de kommunistiska experterna.

Fråga: Vem räknar snabbast ut ett tal? Stålverksarbetaren, tomten, den smarte kommunistdiktatorn eller Bamse?
Svar: Stålverksarbetaren (även om det kanske tar ett tag), de andra tre existerar inte.

– Varför vill kommunister bygga socialism?
– För att det är lättare än att arbeta.

Hört på flyget till det kommunistiska Moskva:
– Vi ska snart landa. Sitt ner, spänn fast säkerhetsbältena, och vrid tillbaka klockarna minst 10 år.

Ett vanligt kommunistskämt från förtryckets dagar i Östeuropa
– Är det här ostaffären?
– Nej det här är butiken som inte har något kött kvar att sälja. Butiken som inte har någon ost ligger tvärs över gatan.

– Varför skickade det hårdföra DDR itudelat dasspapper till Moskva?
– De var tvungna att skicka kopia på allt de gjorde.

En förtryckt innevånare i ett typiskt kommuniststyrt land försökte ta sig in hos den kapitalistiska grannstaten. Gränsvakten frågade:
– Hur är välfärden i ditt kommunistiska land.
– Nja, jag kan inte klaga.
– Hur är då den ekonomiska situationen?
– Jag kan inte klaga.
– Hur är då det politiska läget?
– Jag kan inte klaga.
– Varför vill du då flytta till ett kapitalistiskt land?
– JAG KAN INTE KLAGA!

Hört ett vanligt kommunistiskt land:
– Vi ska få snö imorgon.
– Men jag tänker då inte köa.

En busslast med kommunister var ute och körde på landet. Plötsligt får bussen sladd och kraschar in i en bondgård. Bonden såg olyckan och beslutade sig för att gräva gravar och begrava kommunisterna vid gödselstacken där de hör hemma. Efter ett par timmar råkar en polisbil köra förbi och ser olyckan och hur bonden gräver ned människokroppar. Polisen stannar och frågar om alla kommunister i bussen verkligen dog. Bonden svarade:
– Nja, en del av dem sa att dem inte var döda, men du vet ju hur kommunister ljuger och snackar skit.

Ett gammalt klassiskt svenskt kommunistskämt:
Kommunisten Lars Ohly hjälpte en gammal tant över gatan. Sedan sa han:
– Nu röstar väl tant på mitt parti?
– Nej, det är mina ben som det är fel på – inte huvudet!


SE även min sida om skämt om svenska politiker och den med vitsar om utländska politiker.